Just and Unjust War-föreläsning...

• "Den glade soldaten attackerar!"
• "Så soldaten skjuter glatt mot pansarvagnen."

Som ni ser lär man sig mycket på föreläsningarna i Internationella relationer...

En kvinnas önskan

När vi alla viste vilken plats och roll i världen vi hade, den tiden känns så mycket lättare.
Nu ska män och kvinnor vara lika, vi ska leva i en kosmopolitisk värld
där alla är lika, vi ska alla ha samma möjligheter vi kan alla bli det vi vill.
Känns som att vi intagit en punkt där den amerikanska drömmen och demokratiseringsprocessen i världen flyter sida vid sida, och målet är att eliminera individualismen
En tid av otillräcklighet, ångest och stress.
Att leva ídagens samhälle är som att leva i en atombomb, vi har ingen kontrol över våra liv
för om något litet går fel rasar allt samman. Vi går igenon våra liv på tå.
Även om jag inte vill tillbaka till en tid då rasismen och diskriminering var lagligt så är jag tröt på att inte kunna vara en Kvinna, få vara ömtålig och omhändertagen.

Jag vill ha en Man en riktig man, som skulle hoppa framför en buss för min skull, för att han älskar mig.

Vi är alla individer och låt oss få vara de unika varelser vi är.
jag vill inte vara ett papper som man sätter in i ett fack, släpp mig fri låt mig ramla jag kommer komma upp igen.

Jag är ett barn

Den mörka, djupa värmländska skogen, önskar jag var där och försvann bland troll, pysslingar och annat väsen. Med blå tunga skulle jag filosofera iväg bort från denna onda värld som bara vill mig illa. Varför skulle jag inte kunna vara Peter Pan och slippa den vuxna idiotin, oron för framtiden och utopisk skit som kärlek o sex.

Att vara vuxen är lika med o-coolt!

Tankegångar vid matbordet

"Det kommer blod! Eller, det smakar blod i alla fall. Det kommer en vätska och det smakar blod, men helt säker kan jag ju inte vara."

long time...

Ja, nu kommer jag och ska skriva ett inlägg efter typ det bästa som publicerats på vår blogg någonsin.. Tack Fatuma, ett underbart inlägg som stämmer in helt perfekt.

Nu sitter jag, Annika, och skriver en tenta som jag borde skrivit i höstas, den om internationella systemets framväxt, men jag var sjuk då. Alltså fysiskt sjuk, inte psykiskt, för som ni nog förstått så är jag alltid lite psykiskt sjuk...

Gör allt som vanligt för att slippa skriva, därav att jag barikerat mig hemma hos Josefin, som i sin tur har i uppgift att skälla på mig när jag inte ger mig hän åt böckerna. Det går sådär. Jag speglar mig mest i te-koppen och svarar "mm" när hon pratar med mig.

...det är över nu...

En flicka reser till månen En annan,
siktar mot solen En tredje,
kommer aldrig iväg Hon viskar:

När natten faller, och vi
känner oss frusna hos Annika,då lever vi,
då finns vi där för varandra

Det är över nu
Men vi kommer ihåg alla dagar vi haft
Dom är över nu
Hör ett bom bom bom och Fatumas hjärta gör ont

Ibland leker vi med svärd
Ibland sjunger vi på malmös gator
Och alldrig har vi haft det så roligt
Och dom säger, tröttnar ni inte
Och vi säger, så länge Elvis lever, kommer vi inte tröttna
Annika målar sorg med varje färg,
Och Josefin säger; Annika sluta måla 90-tals pastell är så inte min färg.

Det är över nu
Men vi kommer ihåg alla dagar vi haft
Dom är över nu
Hör ett bom bom bom från vladimir själv

Det är över nu
Men vi kommer ihåg en helt annan tid
Den är över nu
Det hörs en kall, kall vind som sveper förbi
Här kommer Fatuma
Här kommer en sol som säger: Aldrig mera regn, aldrig mera regn
Men tyvärr så bor vi i skåneland, ja, regnats land


Det är över nu!

Tillägnad Evelina

Ja, Evelina... Vi har inte bara en stalker utan vi har också vänner, faktiskt! En vän som var så snäll att hon läste igenom vår b-uppsats igår och kom ner för att personligen ge oss sina kommentarer på den. Det var inte det enda hon kommenterade, utan hann även säga något om våra vackra sångröster... Dessutom analyserade hon även bilder, vi kan säga som så mycket att allt togs till en helt annan nivå...

Dessa kommentarer kunde även höras:

• "Gud, vad ni tar på varann!"

• "Du ser ut som som om du har blivit date raped!"