måndag 26 januari 2009

En kvinnas önskan

När vi alla viste vilken plats och roll i världen vi hade, den tiden känns så mycket lättare.
Nu ska män och kvinnor vara lika, vi ska leva i en kosmopolitisk värld
där alla är lika, vi ska alla ha samma möjligheter vi kan alla bli det vi vill.
Känns som att vi intagit en punkt där den amerikanska drömmen och demokratiseringsprocessen i världen flyter sida vid sida, och målet är att eliminera individualismen
En tid av otillräcklighet, ångest och stress.
Att leva ídagens samhälle är som att leva i en atombomb, vi har ingen kontrol över våra liv
för om något litet går fel rasar allt samman. Vi går igenon våra liv på tå.
Även om jag inte vill tillbaka till en tid då rasismen och diskriminering var lagligt så är jag tröt på att inte kunna vara en Kvinna, få vara ömtålig och omhändertagen.
Jag vill ha en Man en riktig man, som skulle hoppa framför en buss för min skull, för att han älskar mig.

Vi är alla individer och låt oss få vara de unika varelser vi är.
jag vill inte vara ett papper som man sätter in i ett fack, släpp mig fri låt mig ramla jag kommer komma upp igen.

Inga kommentarer: